Geopolitisk analys: Hormuzsundet, olja och sällsynta jordartsmetaller - USA:s strategiska kalkyl bakom Irankriget 2026

Den officiella motivbilden bakom USA:s och Israels attack mot Iran den 28 februari 2026 har varierat och bitvis varit motsägelsefull - från kärnvapenhot till regimskifte till humanitära skäl.

Här lägger jag fram en alternativ geopolitisk hypotes: att ett centralt motiv för USA är att uppnå kontroll över Hormuzsundet och därigenom kunna utöva ekonomisk press på Kina. Kontroll av Kinas oljeförsörjning kan ses som ett asymmetriskt svar på Kinas begränsning av export av sällsynta jordartsmetaller. 

Den stora råvarustriden: Kinas vapen är sällsynta jordartsmetaller

Sällsynta jordartsmetaller är en grupp av 17 grundämnen som är oumbärliga i modern industri och militärteknik. De används i allt från elbilsmotorer, vindkraftverk och avancerad elektronik till drönare, stridsflygplan och missilsystem. Den som kontrollerar tillgången till dessa metaller kontrollerar i praktiken centrala delar av framtidens teknologi och försvarsförmåga.

Kina sitter i en unik position. Landet kontrollerar över 90 procent av den globala kapaciteten för produktion och förädling av sällsynta jordartsmetaller. Även länder med egna fyndigheter är i praktiken beroende av Kina för att bearbeta råvarorna.

Kinas eskalerande exportrestriktioner

Under de senaste tre åren har Kina infört en rad exportrestriktioner på material som grafit, gallium, volfram och sällsynta jordartsmetaller.

Kina har inför exportrestriktioner med särskilt fokus på leveranser till försvars- och halvledarindustrin. De nya reglerna gäller nu tolv av de 17 sällsynta ämnena efter att fem nya grundämnen lagts till listan, bland annat holmium, erbium, thulium, europium och ytterbium, som används i elbilar, flygmotorer och militärteknik.

I oktober 2025 meddelade Pekings handelsministerium att metallerna inte längre får exporteras för användning i utländska försvarssystem. Kina kontrollerar 95 procent av den globala produktionen av tunga sällsynta jordartsmetaller, medan USA importerar nästan hela sitt behov.

Råvarustriden som kontext för Irankriget

Det är i detta sammanhang som kontroll över Hormuzsundet och Kinas oljeförsörjning får sin strategiska logik. Kina har med sällsynta jordartsmetaller ett vapen som USA och Europa saknar ett svar på. Men USA har tillgång till ett annat vapen. Om USA kan hota eller faktiskt begränsa Kinas oljeimport via Hormuzsundet, har man skapat ett symmetriskt motdrag i råvarukriget. Det är ett ekonomiskt vapen som kan tvinga Kina att vika sig vad gäller exportrestriktioner av jordartsmetaller.

Kinas Akilleshäl: energiberoende

Kina har sedan flera decennier identifierat sitt beroende av importerad energi via havsvägar som landets mest kritiska strategiska sårbarhet.

Hormuzsundet är det första och mest avgörande ledet i denna kedja. Om USA kontrollerar tillträdet till sundet uppnår man ett strategiskt övertag gentemot Kina. Ur detta perspektiv handlar konflikten med Iran inte primärt om Iran utan om den globala maktbalansen mellan USA och Kina.

Hormuzsundets strategiska betydelse

Hormuzsundet är en av världens mest kritiska maritima passager. Ungefär 15 miljoner fat råolja passerar genom sundet varje dag. Merparten av denna olja är destinerad till Asien: Japan, Sydkorea, Indien och framför allt Kina. Kina är världens största oljeimportör och är i hög grad beroende av Persiska vikens produktion. Uppskattningsvis 40–50 procent av Kinas totala oljeimport passerar genom Hormuzsundet.

Argument som stöder hypotesen

Trumps varierande motivbild. Trumpadministrationen gav skiftande och motstridiga skäl för attacken: kärnvapenhot, missiler, regimskifte, och till och med kontroll över Irans oljeresurser.

Det strategiska tillfället. Iran befann sig 2025–2026 i ett historiskt försvagat läge: ekonomin kollapsade, valutan rasade, befolkningen protesterade och Irans regionala proxystyrkor hade försvagats kraftigt. Detta var ett ovanligt gynnsamt tillfälle att eliminera iransk motståndskraft och därmed Irans förmåga att hota USA:s kontroll av sundet.

Den parallella råvarustriden. Kinas aggressiva exportrestriktioner på sällsynta jordartsmetaller som eskalerade kraftigt under 2025 och in i 2026, ger ett direkt motiv för USA att söka ett asymmetriskt svar. Kontroll över Hormuzsundet och Kinas oljeförsörjning är det logiska motvapnet.

Den största militäruppbyggnaden sedan Irak 2003. Två hangarfartygsgrupper och ett massivt luftstridssystem placerades i regionen. Denna kraftsamling översteg vad som rimligen krävs enbart för att bekämpa ett kärnvapenprogram och pekar mot bredare strategiska ambitioner.

Sundets stängning bekräftade dess strategiska vikt. När Iran stängde Hormuzsundet ökade oljepriset dramatiskt och global sjöfart omdirigerades, vilket bekräftar grundpremissen: den som kontrollerar sundet kontrollerar en avgörande faktor för Kinas ekonomi.

USA:s målsättning

Genom påtryckningar mot Kinas energibehov kan USA tvinga fram en lösning av exporten av jordartsmetaller. USA kan visa att man kan på andra sätt skapa problem för Kina om en långvarig överenskommelse inte nås. USA:s kontroll av sundet kan därför bli långvarig. Antingen viker sig Kina eller så gör man ett försök tillsammans med Ryssland att på plats hota USA att ge upp kontrollen.

Sammantagen bedömning

Det pågår simultant två stora geopolitiska konflikter mellan USA och Kina. En råvarukonflikt om sällsynta jordartsmetaller och en energigeopolitisk konflikt om kontroll över globala energiflöden. Dessa konflikter är inte oberoende av varandra, de är två fronter i samma strategiska kamp om vem som ska dominera den teknologiska och ekonomiska världsordningen.

Hypotesen om Kina som ett centralt motiv bakom USA:s attack mot Iran har en geopolitiskt logisk. Den förklarar varför USA engagerar sig så kraftfullt i en region vars olja man inte längre behöver för sin egen del.

Målsättningen är att tvinga Kina till förhandlingsbordet kring exporter av jordartsmetaller.

Vem som i slutändan kontrollerar tillgången till sundet kommer att vara en av de mest avgörande geopolitiska frågorna under kommande årtal, inte minst i ljuset av den pågående kampen om världens kritiska råvaror.