När kriget mellan USA och Iran stängde Hormuzsundet ritades den globala energikartan om på en natt. Som marknadsanalytiker på IG ser vi nu en marknad som slits mellan två extrema krafter: en historisk utbudskollaps och en raserad raffineringskapacitet. Frågan alla ställer sig är: Hur högt kan priset på olja nå räknat i Brent crude?
Russell Hardy, VD för världens största oberoende oljehandlare Vitol, konstaterade nyligen att den globala efterfrågan på olja redan har minskat med cirka 4 miljoner fat om dagen. Det är en dramatisk siffra som motsvarar nästan 4 % av den globala konsumtionen, drivet av en kombination av ransonering, lågkonjunktur och den snabba omställningen till alternativa energikällor i skuggan av krisen. Enligt Vitols beräkningar har marknaden förlorat mellan 12 och 13 miljoner fat per dag i råoljeproduktion på grund av blockaden i Hormuz.
Medan rubrikerna ofta fokuserar på priset per fat råolja, är det i raffinaderierna som den verkliga krisen utspelar sig. Vi ser nu en drastisk minskning av den globala raffineringskapaciteten. Enligt IEA har cirka 6 miljoner fat per dag i raffineringskapacitet försvunnit från marknaden till följd av attacker på infrastruktur och brist på råmaterial.
Sammantaget kan vi se att även om produktionen och distributionen av olja fallit kraftigt så har även efterfrågan i raffineringen gjorts så. Tillsammans med att efterfrågan minskar så landar vi ett nettotapp på cirka 2-3 miljoner fat olja om dagen. Utifrån detta har oljepriset inte så stor uppsida utan detta motsvara på sin höjd 100 dollar per fat för Brent för tillfället. Men ett underskott om 2-3 miljoner fat om dagen kommer sakta höja priset på råolja upp till 150 dollar fatet. Redan vid 120 dollar börjar efterfrågan minska successivt och vid 150 dollar kommer en lågkonjunktur göra ett efterfrågan minskar markant.
Det finns olika uträkningar för priselasticitet för råolja som visar att efterfrågan på kort är generellt oelastisk, dvs. efterfrågan förändras inte signifikant vid olika prisnivåer. Samtidigt finsn större priselasticitet vid längre prisförändringar. En studie har visat att om priset på råolja långvarigt går upp med 10% så minskar efterfrågan med 6,3%. Studier generellt visar att efterfrågan på råolja är mer priskänsligt för inkomstförändringar snarare än prisförändringar.
En del uträkningar pekar dock på att efterfrågan början mattas av redan vid 120 dollar fatet och sällan har stigit över 150 dollar fatet historiskt då det negativit påverkar efterfrågan.
Historiskt mätt så finns få gånger som oljan ens närmat sig 200 dollar mätt för Brent.
En annan faktor som talar emot ett så högt oljepris som 200 dollar, är att dollarn tenderar att stärka sig i oroliga tider. Det är vad vi även ser hända under denna period av geopolitisk osäkerhet. En stigande dollar ger allt annat lika än lägre kurs för marknader som prissätts i dollar, då dollar fungerar som nämnaren i ekvationen.
För att oljepriset ska nå 200 dollar per fat krävs en kombination av strukturellt underutbud tillsammans med massiva stimulanser av antingen centralbanker och/eller regeringar.
Just nu ser vi tendeser till ett kommande underutbud av råolja tack var underinvesteringar i nya källor och infrastruktur. Oljebolagen har minskar sina investeringar i nya fyndigheter tack vare det låga oljepriset som varit sedan 2023.
Fed ökar i dagsläget sin balansräkning genom att köpa korta räntepapper, men det skulle krävas en ökning av balansräkningen i termer av 1 biljon dollar om året för att skapa ett miljö där oljepriset kan stiga till 200 dollar. Detta är inte otänkbart och skulle kunna uppstå om världen går in i en djupare recenssion. I en sådan miljö skulle oljepriset succesivt kunna klättra till 200 dollar över några års tid, givet att ekonomin också återhämtar sig.