Den senaste militära eskalationen i Mellanöstern har riktat världens uppmärksamhet mot en av de mest kritiska handelsvägarna i den globala ekonomin: Strait of Hormuz. Medan fokus ofta ligger på energimarknaden riskerar en långvarig störning i sundet att få minst lika stora konsekvenser för den globala jordbrukssektorn pga. gödselmarknaden.
Hormuzsundet är en av världens viktigaste maritima nålsöga. Förutom att transportera en betydande del av världens olja och LNG passerar även stora volymer av gödsel och dess råvaror genom denna smala passage. United Nations Conference on Trade and Development uppskattar att omkring en tredjedel av den globala sjöburna handeln med gödselmedel passerar genom sundet.
Handelsflödet omfattar bland annat urea, ammoniak och svavel. Det är centrala komponenter i produktionen av kvävebaserade gödselmedel.
Regionen runt Persiska viken är dessutom hem för några av världens största producenter. Länder som Iran, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten stod tillsammans för över en tredjedel av den globala handeln med urea och nästan en fjärdedel av ammoniakhandeln så sent som 2024.
När logistiken i regionen störs kan effekten därför spridas snabbt genom hela den globala jordbrukssektorn.
Den mest använda kvävegödseln globalt är urea. Enligt analyser från Rabobank passerar nästan hälften av världens urea genom Hormuzsundet, vilket gör transportvägen avgörande för den globala tillgången.
Urea produceras i huvudsak via den energiintensiva Haber–Bosch-processen, där kväve från luften kombineras med väte. Ofta framställt från naturgas, för att producera ammoniak, som i sin tur används i olika gödselprodukter.
Eftersom ungefär hälften av världens livsmedelsproduktion är beroende av syntetiska gödselmedel, kan störningar i tillgången få direkta konsekvenser för jordbruksproduktion och livsmedelspriser.
En eventuell längre blockad i Hormuz skulle slå hårdast mot länder som är starkt beroende av importerad gödsel.
Särskilt utsatta är:
För dessa länder skulle stigande gödselpriser snabbt öka kostnaderna för jordbruksproduktion, vilket i förlängningen riskerar att driva upp globala priser på basgrödor.
Marknadsreaktionerna har varit snabba. Inom dagar efter att shippingflödena stördes steg spotpriserna på urea kraftigt, med uppgångar på över 100 dollar per ton i vissa marknader.
Parallellt har fraktkostnader, försäkringspremier och energipriser stigit, vilket ytterligare pressar kostnaderna för gödselproduktion och distribution.
Detta innebär att effekten inte bara är en logistisk flaskhals, utan även en kostnadschock för hela jordbrukssektorn.
För Europa kan situationen bli särskilt komplex. Samtidigt som regionen försöker minska beroendet av gödselimport från Ryssland och Belarus måste den nu också hantera osäkerheten kring leveranser från Mellanöstern.
EU kan därför tvingas:
Medan energipriserna dominerar rubrikerna kan gödselmarknaden bli den verkliga katalysatorn för en ny inflationsvåg. Högre kostnader för jordbruksinsatsvaror tenderar att slå igenom i livsmedelspriser med några månaders fördröjning.
Det innebär att en längre störning i Hormuz inte bara riskerar att påverka råvarumarknader, utan även konsumentpriser globalt.
För investerare innebär situationen att:
Kort sagt visar utvecklingen i Hormuz hur ett enda geografiskt chokepoint fortfarande kan fungera som en systemrisk för globala råvarumarknader.