Säsongsstrategi, dippköp och nya innehav

Månadsskifteseffekten: därför syns kalenderflödena tydligare i räntemarknaden än på börsen

Månadsskifteseffekten är en av de mest studerade kalenderanomalierna på aktiemarknaden och har varit känd sedan 1980-talet. Den beskriver tendensen att kurserna stiger under de sista handelsdagarna i en månad, drivet av mekaniska kapitalflöden snarare än av nyheter eller vinstprognoser. På aktiemarknaden fungerade effekten väl mellan 2000 och 2019, men har därefter blivit svårare att lita på. Den här analysen går igenom vad som faktiskt driver effekten, varför den historiskt har varit tydligare i räntemarknaden, och varför en välkänd anomali tenderar att sluta fungera. 

Snabbt svar: vad är månadsskifteseffekten?

Månadsskifteseffekten är tendensen att marknaden stiger under de sista handelsdagarna i en månad och de första i nästa, orsakad av schemalagda kapitalflöden från pensionsfonder, försäkringsbolag och löneinbetalningar. Effekten är väldokumenterad på aktiemarknaden och fungerade väl mellan 2000 och 2019, men har blivit mindre tillförlitlig sedan dess. I räntemarknaden har mönstret historiskt varit mer synligt, dels för att de kalenderstyrda flödena är starkare där, dels för att lägre volatilitet gör signalen lättare att urskilja i bruset. 

Det viktigaste om månadsskifteseffekten

• Effekten drivs av mekaniska, kalenderstyrda kapitalflöden, inte av bolagsnyheter 

• Pensionsfonder och försäkringsbolag har schemalagda ombalanseringar och inbetalningar kring månadsskiften

• Amerikanska statspapper har emissions- och refinansieringscykler som klustrar runt månadsslut 

• På aktiemarknaden fungerade effekten väl mellan 2000 och 2019

• Trängsel är den troliga förklaringen till avmattningen: anomalin har varit känd sedan 1980-talet 

• Räntemarknadens lägre volatilitet ger ett bättre signalbrusförhållande

• Motsvarande mönster i räntemarknaden är mindre kommersiellt utnyttjat 

• Säsongsstrategier är riskfyllda eftersom prismönster kan försvinna utan förvarning

Vad är en kalenderanomali?

En kalenderanomali är ett prismönster som återkommer vid bestämda tidpunkter i kalendern utan att ha någon uppenbar koppling till fundamentala faktorer. Månadsskifteseffekten hör till samma familj som januarieffekten och uttrycket om att sälja i maj. 

Månadsskifteseffekten mäts vanligtvis genom att gå in i marknaden vid stängning några handelsdagar före månadens sista handelsdag och ur vid stängning på den sista handelsdagen. I den variant som testas här sker inträdet vid stängning dagen innan de tre sista handelsdagarna inleds.

Systematiska strategier byggs annars oftast på andra koncept. Trendföljning och momentum köper det som redan stiger, medan jämviktspendling, på engelska mean reversion, gör det motsatta och köper svaghet för att sälja in i styrka. Säsongsstrategier utgör en tredje kategori som utgår från kalendern snarare än från pris. 

Vad driver effekten? 

Logiken är institutionell och förvånansvärt konkret. Stora kapitalförvaltare arbetar mot mandat som kräver att portföljen återställs till sina målvikter med jämna intervall, och de intervallen följer kalendern. Samtidigt kommer nya pengar in i systemet vid ungefär samma tidpunkt genom löneavdrag och premieinbetalningar. 

På räntesidan tillkommer en faktor som saknar motsvarighet i aktier. Amerikanska statspapper auktioneras och refinansieras enligt återkommande cykler som tenderar att klustra kring månadsslut, vilket skapar förutsägbara perioder av köp- och säljtryck i långa obligationer. 

Kedjan ser alltså ut så: kalenderstyrda mandat leder till schemalagd ombalansering, som tillsammans med nya inbetalningar skapar tillfälligt köptryck, vilket kan lyfta priserna under en avgränsad period och sedan klinga av när flödet upphör. 

Därför har effekten varit tydligare i räntemarknaden

Hög andel vinstaffärer säger inte allt 

En vanlig missuppfattning är att en strategi med många vinstaffärer automatiskt är lönsam. För kortsiktig jämviktspendling är en relativt hög andel vinstaffärer normalt, eftersom strategin ofta plockar upp små rörelser efter en rekyl. Utmaningen ligger i storleksförhållandet: förlusterna tenderar att bli större än vinsterna, eftersom en rekyl ibland utvecklas till något större. Andelen vinstaffärer måste därför alltid läsas tillsammans med förhållandet mellan genomsnittlig vinst och genomsnittlig förlust. 

Det är en av anledningarna till att systematiskt arbete kräver att strategier testas på historisk data innan de används. Som kund hos IG kan du backtesta egna strategier i ProRealTime. 

Marknadsläget: nedgången bröts, men kraften var svag 

Den ovanligt långa nedgångssviten på Stockholmsbörsen bröts under föregående vecka, men kraften i uppgången var svag. Att räkna antalet nedgångsdagar är inget robust mått i sig. Det är magnituden i rörelsen som är av större vikt, och volatiliteten under den här perioden var låg. 

Bilden var samtidigt inte entydig. Ingen köpsignal triggades i den modell som kombinerar trend och handelsintervall, och inte heller enligt Bollingerband, vilket är en signal som inte inträffar särskilt ofta. En kortsiktig RSI-indikator gav däremot köpsignal under nedgången. 

Skillnaden mellan indikatorerna illustrerar en generell poäng: utan en process för att bedöma grundläget är det svårt att avgöra om en nedgång är en tillfällig rekyl eller inledningen på något större. Det är den bedömningen som avgör hur kortsiktiga signaler bör tolkas. 

Intermarknadssignaler ger en delad bild 

Interna och externa marknadssignaler används för att kartlägga marknadens riskappetit. Bilden är just nu delad. På den positiva sidan fortsätter det likaviktade S&P 500-indexet uppåt och amerikanska småbolag trendar uppåt, vilket talar för att marknaden breddats trots att flera av de största teknikbolagen korrigerat. VIX-index ligger på låg nivå och högavkastande företagsobligationer fortsätter uppåt mätt som totalavkastning. 

På den negativa sidan har relationen mellan högbeta och lågvolatilitet satt en lägre topp, liksom transportsektorn i USA. Halvledarbolag i USA och Sydkorea har korrigerat ordentligt, och sällanköpsvaror mot stapelvaror i Europa är fortsatt svagt. Dollarindex, koppar mot guld och oljepriset framstår som neutrala. 

Sammantaget talar det för fortsatt riskvilja, med stöd av starka vinster i USA och en rotation under ytan, men avtagande intern bredd och enstaka sencykliska varningssignaler motiverar disciplin snarare än ökat risktagande. 

Guld: svagare dollar och stillastående långränta

Guldet har fortsatt uppåt efter det tekniska utbrottet den 9 augusti. Två faktorer ligger bakom. Dollarn har försvagats under augusti, och den amerikanska tioårsräntan har tappat momentum vid 4,75-nivån. En svagare dollar och en långränta som står still minskar guldets alternativkostnad och gör metallen mer attraktiv.

Sambandet är inte mekaniskt men väl etablerat: guld prissätts i dollar, och en svagare dollar gör metallen billigare för köpare i andra valutor. Nivån 4,75 procent på den amerikanska tioåringen är sannolikt en nivå som många tekniskt orienterade aktörer bevakar.

Scenarier framåt

Scenario 1: rotationen bär marknaden vidare

Om bredden förbättras och det likaviktade indexet fortsätter uppåt kan marknaden stiga även utan de största teknikbolagen. Signaler att bevaka är småbolagens utveckling och om högbeta återtar ledarskapet mot lågvolatilitet.

Scenario 2: den avtagande bredden får fäste

Om fler interna signaler sätter lägre toppar samtidigt som index hålls uppe av ett fåtal bolag ökar risken för en bredare rekyl. Halvledarsektorn och transportsektorn är de mest talande att följa. 

Scenario 3: långräntan bryter uppåt

Om den amerikanska tioåringen bryter över 4,75 procent stiger guldets alternativkostnad igen, vilket riskerar att bryta den pågående uppgången i metallen och samtidigt pressa räntekänsliga tillgångar. 

Vad betyder detta för traders? 

Den praktiska slutsatsen handlar mindre om enskilda nivåer och mer om hur man förhåller sig till mönster. Några saker är värda att bevaka: 

• Att ett mönster är dokumenterat betyder inte att det fortfarande fungerar. Trängsel urholkar anomalier över tid 

• Signalens styrka måste vägas mot marknadens brus. Samma effekt kan vara användbar i en marknad och osynlig i en annan 

• Andel vinstaffärer säger lite utan förhållandet mellan genomsnittlig vinst och förlust 

• Marknadsbredd och intermarknadssignaler ger sammanhang som enskilda indikatorer saknar 

• Nivån 4,75 procent på den amerikanska tioåringen påverkar flera tillgångsklasser samtidigt 

Säsongs- och kalenderstrategier är särskilt riskfyllda eftersom prismönster och anomalier kan försvinna när som helst. Den typen av strategier passar bara erfarna investerare och traders som vet hur man hanterar risk och är beredda att ta risker. Handel med hävstång innebär hög risk att förlora pengar snabbt och passar inte alla. 

Relaterade marknader och samband 

Kedjan bakom guldets uppgång illustrerar hur marknaderna hänger samman: svagare dollar leder till lägre alternativkostnad för guld, samtidigt som en långränta utan momentum minskar avkastningen på alternativet att sitta i obligationer. 

På samma sätt binder månadsskifteseffekten samman räntemarknaden och aktiemarknaden. Institutionella flöden rör sig mellan tillgångsklasser enligt kalendern, och effekten syns tydligast där volatiliteten är lägst. Oljepriset spelar in på ett annat sätt: ett pris som handlas under sitt tidigare intervall är i sig en mildare inflationssignal, vilket är gynnsamt för aktiemarknaden. 

Vanliga frågor

Handla marknader hos IG 

Utforska IG:s marknader för indexhandel och råvaruhandel för att se hur du kan ta position i OMXS30 eller guld via CFD:er. Vill du förstå indikatorerna i den här analysen närmare finns IG:s guider om teknisk analys, som täcker RSI, Bollingerband och glidande medelvärden. I ProRealTime kan du backtesta systematiska strategier, i den ekonomiska kalendern följer du kommande makrohändelser, och med ett demokonto kan du testa idéer utan att riskera kapital. 

Relaterade artiklar
OMXS30 föll sju dagar i rad: vad statistiken visar